Den fula slänten är borta!

Tills slut fick vi krafter. Krafter till att gräva i stenhård sandjord med massor av kullersten. Känns som om jorden på vår tomt har legat här sedan Vikingatiden. Det blev fyra vändor till tippen med överlastade släpvagnslass.  Så nu äntligen är den fula breda slänten borta och istället kommer vi få en fin gräsmatta, lite planteringar och snyggare. Lite slänt eller sten blir det för att täcka upp där det är som högst, och där är det ca 40 cm.

Det är rätt intressant att gräva i gamla massor. Man ser att det har brunnit här tidigare, ett lager av aska har vi hittat var stans vi grävt. När vi satte häcken i somras hittade vi en stubbe, dvs vi befann oss på samma nivå i gropen för häcken som marken gjorde innan vi byggde vårt hus. Idag hittade vi en till stubbe, ca 50 cm under nuvarande häck. Häcknivån är den nivå som kommunen hävdar är "naturlig mark", dvs den höjd det var innan byggnationen, Undrar bara hur en stubbe med rötter då hamnat där den hamnat. Man såg tydligt att den inte var särskilt många år... Men det känns bra att veta att min uppfattning om höjderna verkar stämma riktigt bra. Det skumma är väl då att grannarna har höjt mins 60 och sedan 70-80 cm igen och därpå planterar höga växter. Förstår inte hur det fått bygglov på alla höjder. En annan granne valde att anlägga en slänt på över en meter hög men bara 45 cm djup. Ni förstår ju själva var regnvatten och jorden tar vägen. Inte in på deras tomt. Det tråkiga är ju att de kommer få göra om det hela om det fortsätter. Skulle vara enklare att göra rätt på en gång tycker jag. Jag hoppas nu på att de håller sig borta från giftiga ogräsmedel för jag vill inte att andra delar av min gräsmatta eller planterade jordgubbar dör även i år. Dessutom förgiftar giftet oss och våra djur.

Ibland önskar jag att vi människor läste på bättre innan. Tex Det giftiga R----U- är supergiftig. Ligger kvar i jorden under ca 3 år, gör att svampangreppen ökar och förstör således år av skördar i fruktträden. Att sabba för sig själv och grannar istället för att ta ansvar från början med att hålla ogräset i schakt tycker jag är lite oaktsamt.

Hur som helst kommer vårt grävande inte påverka någon förutom oss själva och inte heller har vi förändrat marknivåerna vare sig mer eller mindre än 50 cm. Och gift håller jag inte på med. Jag odlar ju ekologiskt och ätbart.

Det kommer bli så snyggt!

Bild från byggtiden värt att notera är höjdskillnaderna.

Så här se det ut nu.

Räntenivåer

Nu var det det där med bankerna igen. Bolånemarginalen är hög och jag vill ta del av den.

Vår nuvarande bank, vilken kan bli vår gamla bank snart, erbjöd oss bra, riktigt bra villkor tidigare. Genom åren har villkoren försämrats. Regelbundet för vi dialoger om vad som krävs för bättre rabatter. Svaret har varit att vi ska börja spara mer. Tyvärr har sparandet vi haft legat hos andra banker, med bättre villkor.

De största utgifterna för huset börjar lägga sig. Nu har vi tagit tag i sparandet, vilket syns på bankkontot. Men vad erbjuder banken oss då? Ingenting faktiskt. Ökade kostnader för internetbank.

Nu har jag helt sonika begärt in offerter från andra banker, jag hoppas att det kanske syns även hos vår bank.

Jag vill ha ner räntan.

Våra förutsättningar, ja så kallar banken det, är bra. Hyfsade löner, låg belåningsgrad, höjt värdet på huset kontinuerligt, samt ökat sparandet. Men banken vill alltid ha mer. Förstår inte bara vad jag mer ska göra. Att flytta andra tillgångar till denna bank skulle kunna vara förödande, de har höga avgifter och inga bra lösningar.

Så i år la jag till frågan om hur mycket banken tyckte att vi skulle amortera. Jag tänkte helt sonika att det skulle kunna vara ett bra drag och att det visar välvilja. Men just den frågan har bankmannen inte ens besvarat.

Däremot fick vi ett erbjudande från vår nuvarande bank som är bättre än nu gällande villkor. Tyvärr vill jag pressa ner det något mer, då jag tror att räntorna kommer att stiga i framtiden. Inom 1-3 år till rimliga nivåer och därefter att stiga mer till normala nivåer på 4-5 %.

Nu ska jag invänta den andra bankens erbjudande och imorgon ska jag ringa ännu en bank.

Planteringar i muren

Planteringarna i mur-rabatten

Planterad silverarv, slutet av maj 2017

Planteringarna i Mur-rabatten börjar ta sig.

Det är ett mycket soligt läge och halva delen har sur jord och andra delen vanlig jord.

Trots den torra sommaren börjar det arta sig för vissa planteringar. Silverarven trivs verkligen här!

Nu i augusti ser den ut såhär! Blommar lite också. Mer blommor kommer  nog nu under sensommaren.





Såpnejlikan tog sig aldrig, tyvärr. Den var så fin på bild och har en annan blomningstid så det skulle ha varit perfekt om de hade tagit sig. Vet dock inte om det är någon idé att sätta nya så här sent på året?

Gräset var nästan dött när jag satte det. Jag shoppade det på trädgårdsmässan i våras och sedan blev det liggande för länge. Men det överlevde, dock inte i bästa vigör just nu. Hoppas på förbättring till nästa år.

Årets lilla trädgårdshortensia i rosa har stått bra här i surjorden, men har nu börjat tappa sin fina färg. Tanken är ju en stor Hortensiabuske i rosa, men jag tror jag måste byta ut jorden till annan surhetsgrad. Det är ju skillnad på surjord och surjord.... Rosjord har ett PH och Rodoendronjord ett annat.

.

Posten, hur svårt kan det vara

Vi bor en bit bort från centrum. Jag jobbar heller inte i närheten av shopping och åker inte direkt förbi några shoppingmöjligheter på vägen mellan hem och jobb (jo, det är möjligt även i storstaden). Därför shoppar jag en del på nätet och istället för att bära hem kassar får jag paket.

Dessa paket går oftast ner i brevlådan, vilket är himla smidigt. Vi har en modern låda med både brevinkast och paketinkast, men absolut ingen märkvärdig sådan.

Det tråkiga är att Posten verkar tycka annorlunda. I alla fall deras brevbärare. En liknande situation inträffade för ett par år sedan, men gick lätt att reda ut genom att prata med brevbäraren.

Nu går det inte att kontakta brevbäraren per telefon, då Postnord endast har ett telefonnummer till centrala Postnord.

Thujahäcken växer på

Såg igår när jag fotade brevlådan att vår häck växer ordentligt.

Vi har Thuja Brabant och valde den för att den är buskigare än andra thujor och en annan finess är att de inte tappar alla löv på vintern. Eftersom våra hus ligger nära gatan vill vi ha lite "privacy" även höst och vintertid och du är det finurligt med vintergröna växter. Med vår thujahäck gäller det att klippa höjden precis när det nått rätt höjd. Man kan inte mer på höjden än vad årskottet är. Det vill säga du kan inte klippa där Thujan börjar få bark.

Vi har klippt av de toppar som nått det vi bedömer som en rimlig höjd. Vi till inte bo bakom en mur eller att huset blir ett fort. Så så fasligt höga kommer de aldrig att få bli hos oss.

Vi pratade om vi skulle mäta utifrån sett, dvs att häcken följer murens plana höjd, eller om den ska följa gatans lutning (som är en annan) eller om häcken ska följa en höjd mätt innifrån tomten. Vi bestämde oss för att mäta innifrån, det är ju från det hållet vi kommer att se den och det tyckte vi var viktigast.

Vi har byggt ett mått av några överblivna plankor som vi kan använda på häcken framöver. Det är en enkel konstruktion med en del som vi sätter mot marken som har en tvärslå som vi mäter emot. Olika Thujor växer olika fort, så vi får klippa dem varefter.

Vi har tyvärr också råkat ut för något ovanligt, att barken har spruckit på vissa Thujor. Troligen beror det på att våren till slut inleddes med värme och väckte växterna till liv. Det i sin tur gjorde att trädet sköt upp saven ut i trädet och i samma veva blev det isande kallt och solen brände på. Kombinationen gjorde helt enkelt att barken sprack. Förhoppningsvis läker trädet detta själv och förhoppningsvis får vi inga med. Tyvärr är det fler än en thuja som drabbats, men idag ser de fina ut och växer på.

Äntligen är brevlådan fast

Det skulle ju inte bli fler projekt i år... men efter att ha sett vår brevlåda på en lastpall i fyra år fick jag nog. Vi hade alla saker för att få fast den här hemma. Så det enda som hindrade oss var vår egen energi.

Till slut så fick vi energi. Sambon grävde, vi blandade betong och fyllde, blandade och fyllde i gropen. 
Men innan vi la i betongen fäste vi några armeringsjärn från gropen mitt ut på sidorna. Vi tog hammaren och tryckte ut dem så mycket vi orkade. Därefter fyllde vi med betongen. 

Det innebär att det ska krävas ganska stora krafter för att få den att välta. Både armeringsjärnen och betongklumpen måste desarmeras.

Idag fick vi till slut även upp våra husnummer. Vi har köpt tre olika modeller under åren, bokstäver och siffror, men aldrig fått upp dem. Men nu hade vi energin. Så nu vet föräldrarna till barnens kompisar var de ska åka. Tidigare var det lite knepigt att veta var de skulle åka in eftersom grannarnas lådor också stod på en lastpall vid vägen och vi inte hade någon egentlig avskiljare mellan våra tomter.

Nu har vi fäst brevlådan, satt nummer på huset och dessutom fått en ett staket och en spaljé så nu kan man inte ta miste om var vår tomt börjar eller slutar.

Det bästa av allt att det gick ganska fort.