Huset är fem år- det märks

Vi har bott i vårt fina hus i fem år. Tiden har gått så fort. Det har varit jätteroligt att få bygga allt från grunden.

Allt från miljömässigt bra byggmaterial, till vitvaror till tomt och inredning. Just inredningen har vi väl inte mäktat med som vi hade önskat. Sakta men säkert kommer den på plats.

Det har hänt massor med andra saker i livet, som tagit plats och som har fått prioriterats, men nu är vi tillbaka och kan fortsätta vår resa.

Det är som något magiskt händer efter just fem år. Eller så är det helt enkelt så illa att producenter och tillverkare bestämt sig för att fem år är bra. Fem år är jättebra, det är lagom antal år efter eventuella garantier och troligen finns någon studie som visar att vi människor kan tänka oss att köpa nytt efter fem år. Eller är det bara en slump att många saker slutar fungera efter just fem år?

Varje enskilt batteri har larmat i våra rumsavkännare, de som skickar signaler till värmesystemet om vilken temperatur rummet har och vilken vi önskar ha i rummet, och vill byta batteri. Två av dem har helt slutat fungera. En tar inte lägre emot någon signal och en annan går inte att justera ner värmen från 29,3 grader.

Displayen på tvättmaskinen börjar ge upp,  den blinkar. Det kan dock vara så att det är ett mycket känt fel eftersom just den reservdelen typ är slut på huvudlagret, eller så är den av så dålig kvalitet att den inte längre används.

Vår diskmaskin har lagt av helt och varnade om E14. Vi fick vänta i två och en halv vecka på en reparatör. När han väl varit här tog det 2 dagar så fellarmar den igen, men med en annan felkod. Om man lyssnar på den så känns det som om det är något fel på pumpen som pumpar ut vattnet. Nu kan vi få igång den genom att öppna och stänga mitt under programmet gång. Det får bli lösningen en tid framöver, jag orkar inte ringa och vänta och betala dyra pengar igen.

Rent spontant trodde jag faktiskt att det var tvättmaskinen som skulle gå sönder först, för den har verkligen fått jobba under de här fem åren. Diskmaskinen har vi skött prima, med avkalkning och rengöring av filtren regelbundet.

Det är nog dags att hålla koll på vad en diskmaskin kostar och vilken vi ska ha utifall den lägger av helt. Det känns nu som om det är den enklaste, tryggaste och billigaste lösningen i längden.

Men egentligen helt förkastligt! Hur kan det vara så illa att saker och ting bara håller ett par år nu för tiden? Det är en skam mot vår jord och mot våra plånböcker. Ska det verkligen löna sig att köpa en ny maskin, med ny plåt, mer gifter vid tillverkningen och så vidare än att laga en för mig relativt ny diskmaskin?

När jag var liten bytte vi kyl och frys en gång, det är nog därför jag minns det. Det var en stor sak att byta bort de gula kyl- och frysdörrarna. De var ju en del av köket. Men en gång under min uppväxt, men nu verkar det som om vi konsumenter tvingas köpa vitvaror allt för ofta.

Mer om lån

Jag har skrivit en del om bolån och tänker att jag även kan bjuda på en historia kring andra lån.

För ett par år sedan hade jag ett billån och jag minns fortfarande säljarens förvånade uttryck när jag ville ha så kallad rak amortering. Han var så van att sälja in så kallade annuitetslån att han nästan inte förstod vad jag sa. Har du ett annuitetslån betalar du lika mycket, samma belopp, varje månad. Till en början består beloppet av en stor del ränta och i slutet av perioden, t ex 5 år, betalar du av själva bilen.

Har du istället ett rakt lån betalar du av på lånet med samma belopp varje månad och därtill räknas räntekostnaden ut och läggs till. Det innebär att räntekostnaden blir lägre och lägre för varje månad som du delbetalat bilen, eftersom din skuld i och med det har minskat. Jag föredrar att betala av bilen så den blir min och sedan kan räntebeloppet vara rörligt och variera lite mellan månaderna, det kommer ju aldrig stiga, utan endast sjunka eftersom skulden som räntan beräknas på sjunker.

Jag väljer alltid rak amortering, allt annat är slöseri med pengar.

Amorteringsfritt- bra eller dåligt för oss?

Jag lovade att återkomma med vårt val av amorteringsfria lån.

Jag vill själv kunna bestämma över de pengar jag har kvar efter hårt arbete. Ibland irriteras jag över att så mycket går bort i skatt. Och inte för att det just skatt utan att skatten används på fel sätt i många fall. Men det är ju en helt annan historia än amorteringsfria lån.

Eftersom jag själv vill bestämma vill jag också bestämma om jag ska amortera eller inte och på vilket sätt.

Att ha amorteringsfritt lån kan ju vara en räddning, ibland behöver man det. Det kan vara tillfällen i livet så man helt enkelt inte kan amortera. Vi har det för att vi tog våra lån innan det var lagkrav på det. Det innebär inte att du inte kan amortera!

Vi har gjort upp om en modell i vår gemensamma ekonomi att vi sätter av ett belopp varje månad, vardera. Eftersom vi äger huset gemensamt, hälften var, är det för viktigt att betala hälften av kostnader för huset. Därför sätter vi av samma belopp varje månad. Detta belopp lägger vi på ett särskilt bankkonto. Från detta konto dras räntekostnader och så blir det oftast lite över. Det där som blir över låter vi ligga kvar och växa.

Känner vi att vi inte behöver pengarna just för stunden så kan vi ta av dem och amortera. Skulle vi vilja göra en resa, laga bilen eller inhandla något större och dyrare så har vi pengar att ta av, men det ska vara något speciellt. Vi tar inte därav om matpengarna är slut för månaden. Dem är liksom heliga, finns egentligen inte i vardagen. Jag tror att just det sistnämnda är det som krävs för att kunna få till en buffert.

Skulle det nu vara så att nuvarande extremt låga räntenivåer stiget och kanske till och med blir normala så kommer vi att ha lägre utrymme att amortera då mer av våra avsatta pengar kommer att gå till själva räntekostnaden. Men det kommer inte påverka vår vardagsekonomi. Vi har redan räknat på och kommit fram till att vi sätter av pengar varje månad som motsvarar en viss procent i räntekostnad på våra bolån.

Vi är disciplinerade och jag älskar att öronmärka pengar.

Jag har hört efter med banken vad de anser att vi skulle behöva amortera om skulle lägga om lånen idag, med de nya villkoren. Det är en rejäl summa som skulle behöva amorteras enligt dem. Men det beror ju också på hur man värderar bostadens värde. Det finns ju en risk att det går inflation i värderingar med ny krav.

Dels finns en regel om hushållets skuldkvot, max 4,5 gånger hushållets bruttoinkomst får vara bolånebelånat. Sedan finns det också ett regelverk kring hur stor bolånen är i förhållande till bostadens värde. Hittade en finfin illustration på finansinspektionens sida:



Men kan man förespråkar jag att själv bestämma över när och hur man betalar av lån. Har du rörligt lån ska det inte kosta att delamortera. Har du däremot bundet lån kan banken kräva ersättning för sin förlorade ränteinkomst.

Bolåne-djungeln

Det är med bolån kan kännas som en ogenomtränglig djungel. Det finns så många alternativ. Tror man vid först anblicken. Det finns traditionella banker, låneinstitut och numera också flera nya låneinstitut.

Jag tycker jag för en ständig kamp med min bank om att få ner räntan som stiger sakta och sakta.  Vi har en liten buffert och kan därför tillåta oss att ha en 3-månaders rörlig ränta. Hittills har vi också tjänat på det. Det rörliga har varit lägre i stort sett alla år vi haft bolån av betydande storlek. Men eftersom räntekostnaden för mig som konsument är lägre så är det jag som står för risken. Väljer jag istället en bunden ränta, så är det banken som står för risken och därför lägger på en "försäkringspremie" på räntenivån, därför är den bundna räntan oftast högre.

Jag tröttnade så pass mycket att jag ringde till SBAB (ja de får gratisreklam) och det visade sig att vi kunde flytta våra lån till dem, och behålla nuvarande låneuppsättning och villkor. Det innebar för vår del att vi kan ha kvar ett amorteringsfritt lån. Jag återkommer till det. Så jag ringde min nuvarande bank och beställde ett amorteringsunderlag. Då blev det fart i luckan, i bankluckan alltså. Jag fick direkt frågor om jag tänkt flytta bolånen, är det något mer vi kan gör för att ni kan känna er trygga, något som vi tyckte var dåligt som banken kunde göra bättre?

Bildkälla SVD.se

Amorteringsunderlaget beskriver dina nuvarande villkor och din bank är skyldig att ge dig ett sådant när du ber om det. Andra banker behöver underlaget för att kunna ta över dina lån.

Då kände jag att jag fick mer kraft för att kolla hos andra konkurrerande banker om villkor, var det så enkelt?


Riktigt så enkelt var det inte. Vissa låneinstitut kräver att man har en belåningsgrad på max 50%, vilket innebär att du bör ha en bra marknadsvärdering. Vissa kräver alltid att du amorterar. Någon annan kräver att hushållet har en viss gemensam nivå på inkomst. Ytterligare ett institut hade maxnivå på utlåningen. Jag började min bostadskarriär sent i livet (även om jag kunde ha köpt en liten 2:a på söder för 200 000 kr på 90-talet, men avstod), så jag har tyvärr ett relativt stort lån på min bostad, så sista alternativet gick bort. Belåning på 50% beror som jag nämnde ovan på värdering, jag kände att jag inte orkade med att bjuda hem någon som skulle värdera vårt hus. Så det är inte så enkelt för att alla att få lån och man måste passa in i lånegivarens uppsatta mall, annars får man snällt leta vidare.

Hur som helst slutade det hela med att jag fick ner räntan med mer än -1 % mot listräntan samt kostnadsfria banktjänster. Det har jag i och för sig haft på alla banker jag varit kund i i alla år utom på just min nuvarande bank. Så nu ska jag bara till att bekräfta erbjudandet från banken så får vi stanna kvar ett par år till.

Du funderar säkert du -hur många banker har du provat då? Jo, i dagsläget är jag kund hos 7 banker, har ett kort på en matvarukedja och placeringar på en av de stora nätmäklarna. Jag har även varit kund i andra banker.

Så nu får ni också prova att få ner era räntor- glöm inte av amorteringsunderlaget.