Den fula slänten är borta!

Tills slut fick vi krafter. Krafter till att gräva i stenhård sandjord med massor av kullersten. Känns som om jorden på vår tomt har legat här sedan Vikingatiden. Det blev fyra vändor till tippen med överlastade släpvagnslass.  Så nu äntligen är den fula breda slänten borta och istället kommer vi få en fin gräsmatta, lite planteringar och snyggare. Lite slänt eller sten blir det för att täcka upp där det är som högst, och där är det ca 40 cm.

Det är rätt intressant att gräva i gamla massor. Man ser att det har brunnit här tidigare, ett lager av aska har vi hittat var stans vi grävt. När vi satte häcken i somras hittade vi en stubbe, dvs vi befann oss på samma nivå i gropen för häcken som marken gjorde innan vi byggde vårt hus. Idag hittade vi en till stubbe, ca 50 cm under nuvarande häck. Häcknivån är den nivå som kommunen hävdar är "naturlig mark", dvs den höjd det var innan byggnationen, Undrar bara hur en stubbe med rötter då hamnat där den hamnat. Man såg tydligt att den inte var särskilt många år... Men det känns bra att veta att min uppfattning om höjderna verkar stämma riktigt bra. Det skumma är väl då att grannarna har höjt mins 60 och sedan 70-80 cm igen och därpå planterar höga växter. Förstår inte hur det fått bygglov på alla höjder. En annan granne valde att anlägga en slänt på över en meter hög men bara 45 cm djup. Ni förstår ju själva var regnvatten och jorden tar vägen. Inte in på deras tomt. Det tråkiga är ju att de kommer få göra om det hela om det fortsätter. Skulle vara enklare att göra rätt på en gång tycker jag. Jag hoppas nu på att de håller sig borta från giftiga ogräsmedel för jag vill inte att andra delar av min gräsmatta eller planterade jordgubbar dör även i år. Dessutom förgiftar giftet oss och våra djur.

Ibland önskar jag att vi människor läste på bättre innan. Tex Det giftiga R----U- är supergiftig. Ligger kvar i jorden under ca 3 år, gör att svampangreppen ökar och förstör således år av skördar i fruktträden. Att sabba för sig själv och grannar istället för att ta ansvar från början med att hålla ogräset i schakt tycker jag är lite oaktsamt.

Hur som helst kommer vårt grävande inte påverka någon förutom oss själva och inte heller har vi förändrat marknivåerna vare sig mer eller mindre än 50 cm. Och gift håller jag inte på med. Jag odlar ju ekologiskt och ätbart.

Det kommer bli så snyggt!

Bild från byggtiden värt att notera är höjdskillnaderna.

Så här se det ut nu.

Räntenivåer

Nu var det det där med bankerna igen. Bolånemarginalen är hög och jag vill ta del av den.

Vår nuvarande bank, vilken kan bli vår gamla bank snart, erbjöd oss bra, riktigt bra villkor tidigare. Genom åren har villkoren försämrats. Regelbundet för vi dialoger om vad som krävs för bättre rabatter. Svaret har varit att vi ska börja spara mer. Tyvärr har sparandet vi haft legat hos andra banker, med bättre villkor.

De största utgifterna för huset börjar lägga sig. Nu har vi tagit tag i sparandet, vilket syns på bankkontot. Men vad erbjuder banken oss då? Ingenting faktiskt. Ökade kostnader för internetbank.

Nu har jag helt sonika begärt in offerter från andra banker, jag hoppas att det kanske syns även hos vår bank.

Jag vill ha ner räntan.

Våra förutsättningar, ja så kallar banken det, är bra. Hyfsade löner, låg belåningsgrad, höjt värdet på huset kontinuerligt, samt ökat sparandet. Men banken vill alltid ha mer. Förstår inte bara vad jag mer ska göra. Att flytta andra tillgångar till denna bank skulle kunna vara förödande, de har höga avgifter och inga bra lösningar.

Så i år la jag till frågan om hur mycket banken tyckte att vi skulle amortera. Jag tänkte helt sonika att det skulle kunna vara ett bra drag och att det visar välvilja. Men just den frågan har bankmannen inte ens besvarat.

Däremot fick vi ett erbjudande från vår nuvarande bank som är bättre än nu gällande villkor. Tyvärr vill jag pressa ner det något mer, då jag tror att räntorna kommer att stiga i framtiden. Inom 1-3 år till rimliga nivåer och därefter att stiga mer till normala nivåer på 4-5 %.

Nu ska jag invänta den andra bankens erbjudande och imorgon ska jag ringa ännu en bank.

Planteringar i muren

Planteringarna i mur-rabatten

Planterad silverarv, slutet av maj 2017

Planteringarna i Mur-rabatten börjar ta sig.

Det är ett mycket soligt läge och halva delen har sur jord och andra delen vanlig jord.

Trots den torra sommaren börjar det arta sig för vissa planteringar. Silverarven trivs verkligen här!

Nu i augusti ser den ut såhär! Blommar lite också. Mer blommor kommer  nog nu under sensommaren.





Såpnejlikan tog sig aldrig, tyvärr. Den var så fin på bild och har en annan blomningstid så det skulle ha varit perfekt om de hade tagit sig. Vet dock inte om det är någon idé att sätta nya så här sent på året?

Gräset var nästan dött när jag satte det. Jag shoppade det på trädgårdsmässan i våras och sedan blev det liggande för länge. Men det överlevde, dock inte i bästa vigör just nu. Hoppas på förbättring till nästa år.

Årets lilla trädgårdshortensia i rosa har stått bra här i surjorden, men har nu börjat tappa sin fina färg. Tanken är ju en stor Hortensiabuske i rosa, men jag tror jag måste byta ut jorden till annan surhetsgrad. Det är ju skillnad på surjord och surjord.... Rosjord har ett PH och Rodoendronjord ett annat.

.

Posten, hur svårt kan det vara

Vi bor en bit bort från centrum. Jag jobbar heller inte i närheten av shopping och åker inte direkt förbi några shoppingmöjligheter på vägen mellan hem och jobb (jo, det är möjligt även i storstaden). Därför shoppar jag en del på nätet och istället för att bära hem kassar får jag paket.

Dessa paket går oftast ner i brevlådan, vilket är himla smidigt. Vi har en modern låda med både brevinkast och paketinkast, men absolut ingen märkvärdig sådan.

Det tråkiga är att Posten verkar tycka annorlunda. I alla fall deras brevbärare. En liknande situation inträffade för ett par år sedan, men gick lätt att reda ut genom att prata med brevbäraren.

Nu går det inte att kontakta brevbäraren per telefon, då Postnord endast har ett telefonnummer till centrala Postnord.

Thujahäcken växer på

Såg igår när jag fotade brevlådan att vår häck växer ordentligt.

Vi har Thuja Brabant och valde den för att den är buskigare än andra thujor och en annan finess är att de inte tappar alla löv på vintern. Eftersom våra hus ligger nära gatan vill vi ha lite "privacy" även höst och vintertid och du är det finurligt med vintergröna växter. Med vår thujahäck gäller det att klippa höjden precis när det nått rätt höjd. Man kan inte mer på höjden än vad årskottet är. Det vill säga du kan inte klippa där Thujan börjar få bark.

Vi har klippt av de toppar som nått det vi bedömer som en rimlig höjd. Vi till inte bo bakom en mur eller att huset blir ett fort. Så så fasligt höga kommer de aldrig att få bli hos oss.

Vi pratade om vi skulle mäta utifrån sett, dvs att häcken följer murens plana höjd, eller om den ska följa gatans lutning (som är en annan) eller om häcken ska följa en höjd mätt innifrån tomten. Vi bestämde oss för att mäta innifrån, det är ju från det hållet vi kommer att se den och det tyckte vi var viktigast.

Vi har byggt ett mått av några överblivna plankor som vi kan använda på häcken framöver. Det är en enkel konstruktion med en del som vi sätter mot marken som har en tvärslå som vi mäter emot. Olika Thujor växer olika fort, så vi får klippa dem varefter.

Vi har tyvärr också råkat ut för något ovanligt, att barken har spruckit på vissa Thujor. Troligen beror det på att våren till slut inleddes med värme och väckte växterna till liv. Det i sin tur gjorde att trädet sköt upp saven ut i trädet och i samma veva blev det isande kallt och solen brände på. Kombinationen gjorde helt enkelt att barken sprack. Förhoppningsvis läker trädet detta själv och förhoppningsvis får vi inga med. Tyvärr är det fler än en thuja som drabbats, men idag ser de fina ut och växer på.

Äntligen är brevlådan fast

Det skulle ju inte bli fler projekt i år... men efter att ha sett vår brevlåda på en lastpall i fyra år fick jag nog. Vi hade alla saker för att få fast den här hemma. Så det enda som hindrade oss var vår egen energi.

Till slut så fick vi energi. Sambon grävde, vi blandade betong och fyllde, blandade och fyllde i gropen. 
Men innan vi la i betongen fäste vi några armeringsjärn från gropen mitt ut på sidorna. Vi tog hammaren och tryckte ut dem så mycket vi orkade. Därefter fyllde vi med betongen. 

Det innebär att det ska krävas ganska stora krafter för att få den att välta. Både armeringsjärnen och betongklumpen måste desarmeras.

Idag fick vi till slut även upp våra husnummer. Vi har köpt tre olika modeller under åren, bokstäver och siffror, men aldrig fått upp dem. Men nu hade vi energin. Så nu vet föräldrarna till barnens kompisar var de ska åka. Tidigare var det lite knepigt att veta var de skulle åka in eftersom grannarnas lådor också stod på en lastpall vid vägen och vi inte hade någon egentlig avskiljare mellan våra tomter.

Nu har vi fäst brevlådan, satt nummer på huset och dessutom fått en ett staket och en spaljé så nu kan man inte ta miste om var vår tomt börjar eller slutar.

Det bästa av allt att det gick ganska fort.

Några större projekt blir det nog inte av i år, vi kommer att lägga mycket tid på hus nr2 i år. Slänten ska ju bort, men den mäktar vi inte med nu.

I helgen har vi cyklat med barnen och rensat ogräs. Det är ju så att vi varit förskonade från ogräs till nu verkar det som. Grannarna har haft jordhögar med ogräs och hela tomter med ogräs som de i bästa fall klippt en gång per säsong. Så ni kan tänka er källan till alla flygande ogräsfrön....

I år verkar vi dock ha drabbats hårt av just ogräs. Maskrosor växer över allt. Jag försöker plocka några varje dag för att få bort dem. Dessvärre är vår jord stenig och det är svårt att få med rötterna. Jag tänker att jag i alla fall stoppar spridningen.

Det är nära

Snart, snart så kan jag njuta av de vackra tulpanerna.

Vad ska vi plantera?

Vi har flera ideer om vad vi vill plantera, men vi kan inte få till allt vi vill. Halva planteringen kommer att vara sur jord, där vi kan ha bland annan rododendron och Hortentior.

Andra delen av den nya planteringen innehåller vanligt jord. Vi har en kotthuja som verkligen behöver komma ur sin kruka och en och annan ärv buske som jag gärna äntligen får ner i fin jord istället för i krukor.

Vi har landat i att det ska blomma på våren och senare på sommaren och gärna färgglada bladverk.

Gärna en Buskhortensia i en ännu starkare rosa ton.

Tulpanerna sakta på väg upp

I år tar det tid...

Sakta men säkert tränger de sig upp genom jorden. Hoppas på blomning under veckan....




Krokusarna har redan blommat färdigt, men påskliljorna skiner med sin gula krona.

Nästa projekt, få bort slänten

Under ett par år har vi haft en ful slänt, som rasar sakta men säkert ner och höjer gräsmattan, inget går att odla i den usla jorden. I den hörnan av tomten där slänten ligger vilar vi våra ögon vid nästan varje måltid.


Vi har stört oss på den länge... men orken till ytterligare ett projekt har inte funnits.

Med hjälp av vår trevliga granne fick vi hjälp att gå loss med en grävskopa!

Slänt i nordväst men skogsmark ovan.

Nu är slänten borta!

Nu ska det mätas

Till vår hjälp fick vi låna en marklaser, det var super!

När vi fått den fina sanden från gammal sjöbotten hyfsat plan var det dags för bergkross. Vibra med en padda. Sedan på med Makadam (från skotten John Loudon McAdam,), Vibra igen, mäta och fixa till igen. Sedan dags för sättsand bara fingranulerat makadam. Under har vi markduk, som inte räckte så bra så vi skarvade ordentligt både före och efter 

Ännu mer markduk.....

Halvvägs för muren. 

Det blir himla fint, men det är tungt. Varje sten väger närmare 24 kg och vi bär dem ca 30 meter, några körde vi i skottkärra, men det var nästan jobbigare. 

Nästan färdiga

Bakom har vi fyllt med singel och därefter mött upp med fin jord i samma höjd. Grus, jord, grus, jord. Eftersom det är april har vi under arbetet njutit av sol, vind, hagel och snö. Tack och lov slapp vi regn.

Efter arbetet var vi mycket möra och slut i armar och ben. Men det var värt det!

Svag blomning än

Våren är lång och kall i år. Mycket snö och fortfarande kallt.

Jag såg bilder från trädgården för ett år sedan och då hade det både knoppats och börjat blommat på till exempel äppelträden. Men inte i år.

Det har börjat knoppa sig, men inte mer. Det enda som börjat ta fart är ogräset. Jag ägnade mig lite tid att hitta de allra första maskrosorna ( som tog sig in när grannarna odlade maskrosor förra året)-

Jag har även hunnit med att gödsla del av häcken, men ytterligare 35 meter häck ska gödslad kommande helger.

Måste erkänna att det känns skönt att ha hunnit med så mycket i trädgården i år. Förra året hade jag fullt upp på andra håll och hann nästan inte med här hemma i trädgården.

Det ser ut som om Hallonen kommer även i år. De är verkligen inte välvårdade men de ger ack så mycket hallon, och goda är dem. Jag får tacka pappa för att vi fick ärva några plantor.

Att gå på toa med poncho

När det är bråttom, sådär precis när de alldeles för många kopparna the har runnit igenom och bara några minuter innan nästa möte. Ja, då brukar det trycka rejält kring blåsan.

I vanliga fall tar jag några lätta steg till toaletterna smiter in utan att någon ser att det just är jag som smiter in på just den toa. Trycker på den förbaskade knappen, för att få ljus för mina mintrar på toa. Nej, vi har inga moderna miljösmarta ljusreläer som känner av rörelse på toaletterna och därmed tänd automatiskt. Utan vi får snällt dela varandras bakterier, virus och blöta händer genom att använda lysknappen. Sedan vänder jag mig om och vrider om vredet.

Så nu går det fint. eller hur?

Så enkelt är det inte när toalettbesöket utförs med en varm go poncho. Allra svårast är det men en sådan tre-kantsmodell med hål för huvudet. En vanlig kofta eller koft-poncho går ganska fort och enkelt att krångla av sig och hänga på kroken medan man utför sina behov.

Med en modern poncho med hål för huvudet är det en annan sak. Först måste den främre delen vikas upp över ena axeln så pass mycket att den inte trillar när man tar upp toalättlocket. Den andra bakre delen läggs över den andra axeln. Vissa av oss lägger papper eller skydd på sitsen eller plumspapper i toan. Båda dessa metoder innebär att du böjer dig ner för att hämta papper och böjer dig ytterligare för att placera pappret på eller i toaletten. Båda dessa två tillfällen åker antingen den ena eller rent av båda två poncho-delarna ner. Du måste då vara snabb för att rädda dig från att få den blöd. Inte vill du bjuda kollegorna doften av toalettvatten, eau de toilette resten av dagen?

Sedan är det dags att knäppa upp byxorna, här gäller det att ha koll på axlarna att de inte åker upp och ner för mycket, då riskerar du att få glid på ponchon igen.

Ok, nu kan jag lägga tillbaka tygstyckena och sätt mig ner. I detta sittande läge är det mycket lämpligt att inte sträcka sig för långt efter toapappret så att tygstyckena får glid. Allra helst ska du redan innan, välja rätt toalett där sträckorna inte är för långa mellan själva toaletten och toalettpappershållaren.

Jag stäcker mig efter toapappret och slutför mina behov. Dags att ställa sig upp. I detta läge brukar jag vara noga med att den främre delen inte åkt ner och släpar i golvet, det är ju rätt ofräscht. Därefter reser jag mig och mitt nästa steg är att dra upp  alla byxorna och försöka knäppa knappen och i detta läge brukar ponchon hamnat där igen, så att jag nästan knäpper fast den med byxknappen. Återigen gäller det att ha koll på den numera hängande poncho-delarna. Nu återstår att fixa till ponchon i sitt bästa läge, spola toaletten och att tvätta händerna utan vattendopp eller vattenstänk. Att göra detta på jobbet när jag vet att nästa möte börjar om ett par minuter kan ibland vara frustrerande.

Trots mina bekymmer med toalettbesök och ponchos så synnerligen älskar jag ponchos. Jag vet att de var poppis när jag var liten, men att det ska ha tagit så lång tid för mig att köpa egna är lite sorgligt.

Våren på gång!

Åh det är så mysigt att våren är på gång. Vi har suttit ute de båda senaste helgerna och fikat. Det har varit såå mysigt.

Igår köpte jag första vårblommorna och strax ska jag plantera dem och få lite fint på entrétrappen.

Jag uppskattar verkligen att så enkelt kunna röra mig ute och ha en tomt och gräsmatta.

När jag rensade ogräs i förra helgen fick jag syn på tulpanerna, som jag nästan hade glömt bort. Jag planterade olika mörka nyanser som förökade sig från år till år. Det är betydligt fler i år än förra året. Väntar med spänning på när de kommer upp ordentligt.

Belysning som inredning är sååå snyggt

Efter ett år där inte mycket har hänt inredningsmässigt här hemma har vi äntligen börja få till en  inredning. Jag har länge funderat över att jag vill ha två takpendlar till köket. Antingen två pendlar eller en lampa med två pendlar i en. En Secto skulle vara ursnyggt! Men eftersom jag vet att jag är så ombytlig kanske jag kommer vilja byta ut dem för snart... Det skulle ju inte kännas bra.





Min förbless för just belysning kommer troligen bli ett lagringsbekymmer för oss. Jag kan liksom inte låta bli att köpa just snygg belysning när jag ser den!

Nytt år nya lovord

Hallå där!
Det var evigheter sedan jag hade tid att låta mina slitna fingrar svepa över tangentbordet här hemma. Senaste året har varit händelserikt och tufft.

Man lär sig alltid av livets alla tester och livets skeden. Allt är lärdomar för livet, men det känns ju inte riktigt så när man står mitt upp i allt.

Framöver kommer jag troligen skriva mer om mina funderingar och lite mindre om byggandet Även om vi har en del kvar att berätta om tomten, två-årsbesiktningar, garagebyggen mm.

Här om dagen hade vi snöstorm och vaknade upp till fina fönster.