Amorteringsfritt- bra eller dåligt för oss?

Jag lovade att återkomma med vårt val av amorteringsfria lån.

Jag vill själv kunna bestämma över de pengar jag har kvar efter hårt arbete. Ibland irriteras jag över att så mycket går bort i skatt. Och inte för att det just skatt utan att skatten används på fel sätt i många fall. Men det är ju en helt annan historia än amorteringsfria lån.

Eftersom jag själv vill bestämma vill jag också bestämma om jag ska amortera eller inte och på vilket sätt.

Att ha amorteringsfritt lån kan ju vara en räddning, ibland behöver man det. Det kan vara tillfällen i livet så man helt enkelt inte kan amortera. Vi har det för att vi tog våra lån innan det var lagkrav på det. Det innebär inte att du inte kan amortera!

Vi har gjort upp om en modell i vår gemensamma ekonomi att vi sätter av ett belopp varje månad, vardera. Eftersom vi äger huset gemensamt, hälften var, är det för viktigt att betala hälften av kostnader för huset. Därför sätter vi av samma belopp varje månad. Detta belopp lägger vi på ett särskilt bankkonto. Från detta konto dras räntekostnader och så blir det oftast lite över. Det där som blir över låter vi ligga kvar och växa.

Känner vi att vi inte behöver pengarna just för stunden så kan vi ta av dem och amortera. Skulle vi vilja göra en resa, laga bilen eller inhandla något större och dyrare så har vi pengar att ta av, men det ska vara något speciellt. Vi tar inte därav om matpengarna är slut för månaden. Dem är liksom heliga, finns egentligen inte i vardagen. Jag tror att just det sistnämnda är det som krävs för att kunna få till en buffert.

Skulle det nu vara så att nuvarande extremt låga räntenivåer stiget och kanske till och med blir normala så kommer vi att ha lägre utrymme att amortera då mer av våra avsatta pengar kommer att gå till själva räntekostnaden. Men det kommer inte påverka vår vardagsekonomi. Vi har redan räknat på och kommit fram till att vi sätter av pengar varje månad som motsvarar en viss procent i räntekostnad på våra bolån.

Vi är disciplinerade och jag älskar att öronmärka pengar.

Jag har hört efter med banken vad de anser att vi skulle behöva amortera om skulle lägga om lånen idag, med de nya villkoren. Det är en rejäl summa som skulle behöva amorteras enligt dem. Men det beror ju också på hur man värderar bostadens värde. Det finns ju en risk att det går inflation i värderingar med ny krav.

Dels finns en regel om hushållets skuldkvot, max 4,5 gånger hushållets bruttoinkomst får vara bolånebelånat. Sedan finns det också ett regelverk kring hur stor bolånen är i förhållande till bostadens värde. Hittade en finfin illustration på finansinspektionens sida:



Men kan man förespråkar jag att själv bestämma över när och hur man betalar av lån. Har du rörligt lån ska det inte kosta att delamortera. Har du däremot bundet lån kan banken kräva ersättning för sin förlorade ränteinkomst.

Bolåne-djungeln

Det är med bolån kan kännas som en ogenomtränglig djungel. Det finns så många alternativ. Tror man vid först anblicken. Det finns traditionella banker, låneinstitut och numera också flera nya låneinstitut.

Jag tycker jag för en ständig kamp med min bank om att få ner räntan som stiger sakta och sakta.  Vi har en liten buffert och kan därför tillåta oss att ha en 3-månaders rörlig ränta. Hittills har vi också tjänat på det. Det rörliga har varit lägre i stort sett alla år vi haft bolån av betydande storlek. Men eftersom räntekostnaden för mig som konsument är lägre så är det jag som står för risken. Väljer jag istället en bunden ränta, så är det banken som står för risken och därför lägger på en "försäkringspremie" på räntenivån, därför är den bundna räntan oftast högre.

Jag tröttnade så pass mycket att jag ringde till SBAB (ja de får gratisreklam) och det visade sig att vi kunde flytta våra lån till dem, och behålla nuvarande låneuppsättning och villkor. Det innebar för vår del att vi kan ha kvar ett amorteringsfritt lån. Jag återkommer till det. Så jag ringde min nuvarande bank och beställde ett amorteringsunderlag. Då blev det fart i luckan, i bankluckan alltså. Jag fick direkt frågor om jag tänkt flytta bolånen, är det något mer vi kan gör för att ni kan känna er trygga, något som vi tyckte var dåligt som banken kunde göra bättre?

Bildkälla SVD.se

Amorteringsunderlaget beskriver dina nuvarande villkor och din bank är skyldig att ge dig ett sådant när du ber om det. Andra banker behöver underlaget för att kunna ta över dina lån.

Då kände jag att jag fick mer kraft för att kolla hos andra konkurrerande banker om villkor, var det så enkelt?


Riktigt så enkelt var det inte. Vissa låneinstitut kräver att man har en belåningsgrad på max 50%, vilket innebär att du bör ha en bra marknadsvärdering. Vissa kräver alltid att du amorterar. Någon annan kräver att hushållet har en viss gemensam nivå på inkomst. Ytterligare ett institut hade maxnivå på utlåningen. Jag började min bostadskarriär sent i livet (även om jag kunde ha köpt en liten 2:a på söder för 200 000 kr på 90-talet, men avstod), så jag har tyvärr ett relativt stort lån på min bostad, så sista alternativet gick bort. Belåning på 50% beror som jag nämnde ovan på värdering, jag kände att jag inte orkade med att bjuda hem någon som skulle värdera vårt hus. Så det är inte så enkelt för att alla att få lån och man måste passa in i lånegivarens uppsatta mall, annars får man snällt leta vidare.

Hur som helst slutade det hela med att jag fick ner räntan med mer än -1 % mot listräntan samt kostnadsfria banktjänster. Det har jag i och för sig haft på alla banker jag varit kund i i alla år utom på just min nuvarande bank. Så nu ska jag bara till att bekräfta erbjudandet från banken så får vi stanna kvar ett par år till.

Du funderar säkert du -hur många banker har du provat då? Jo, i dagsläget är jag kund hos 7 banker, har ett kort på en matvarukedja och placeringar på en av de stora nätmäklarna. Jag har även varit kund i andra banker.

Så nu får ni också prova att få ner era räntor- glöm inte av amorteringsunderlaget.