Att gå på toa med poncho

När det är bråttom, sådär precis när de alldeles för många kopparna the har runnit igenom och bara några minuter innan nästa möte. Ja, då brukar det trycka rejält kring blåsan.

I vanliga fall tar jag några lätta steg till toaletterna smiter in utan att någon ser att det just är jag som smiter in på just den toa. Trycker på den förbaskade knappen, för att få ljus för mina mintrar på toa. Nej, vi har inga moderna miljösmarta ljusreläer som känner av rörelse på toaletterna och därmed tänd automatiskt. Utan vi får snällt dela varandras bakterier, virus och blöta händer genom att använda lysknappen. Sedan vänder jag mig om och vrider om vredet.

Så nu går det fint. eller hur?

Så enkelt är det inte när toalettbesöket utförs med en varm go poncho. Allra svårast är det men en sådan tre-kantsmodell med hål för huvudet. En vanlig kofta eller koft-poncho går ganska fort och enkelt att krångla av sig och hänga på kroken medan man utför sina behov.

Med en modern poncho med hål för huvudet är det en annan sak. Först måste den främre delen vikas upp över ena axeln så pass mycket att den inte trillar när man tar upp toalättlocket. Den andra bakre delen läggs över den andra axeln. Vissa av oss lägger papper eller skydd på sitsen eller plumspapper i toan. Båda dessa metoder innebär att du böjer dig ner för att hämta papper och böjer dig ytterligare för att placera pappret på eller i toaletten. Båda dessa två tillfällen åker antingen den ena eller rent av båda två poncho-delarna ner. Du måste då vara snabb för att rädda dig från att få den blöd. Inte vill du bjuda kollegorna doften av toalettvatten, eau de toilette resten av dagen?

Sedan är det dags att knäppa upp byxorna, här gäller det att ha koll på axlarna att de inte åker upp och ner för mycket, då riskerar du att få glid på ponchon igen.

Ok, nu kan jag lägga tillbaka tygstyckena och sätt mig ner. I detta sittande läge är det mycket lämpligt att inte sträcka sig för långt efter toapappret så att tygstyckena får glid. Allra helst ska du redan innan, välja rätt toalett där sträckorna inte är för långa mellan själva toaletten och toalettpappershållaren.

Jag stäcker mig efter toapappret och slutför mina behov. Dags att ställa sig upp. I detta läge brukar jag vara noga med att den främre delen inte åkt ner och släpar i golvet, det är ju rätt ofräscht. Därefter reser jag mig och mitt nästa steg är att dra upp  alla byxorna och försöka knäppa knappen och i detta läge brukar ponchon hamnat där igen, så att jag nästan knäpper fast den med byxknappen. Återigen gäller det att ha koll på den numera hängande poncho-delarna. Nu återstår att fixa till ponchon i sitt bästa läge, spola toaletten och att tvätta händerna utan vattendopp eller vattenstänk. Att göra detta på jobbet när jag vet att nästa möte börjar om ett par minuter kan ibland vara frustrerande.

Trots mina bekymmer med toalettbesök och ponchos så synnerligen älskar jag ponchos. Jag vet att de var poppis när jag var liten, men att det ska ha tagit så lång tid för mig att köpa egna är lite sorgligt.

Ge vidare sin present till någon annan?

Ger du vidare presenter till någon annan som du själv fått? Jag gör inte det! Det skulle vara så pinsamt om en vän kom ihåg att det där fick du ju själv när du fyllde år. Jag skulle skämmas ögonen ur mig. Och min Sambo skulle gå under jorden om jag gav bort en present vi fått.

Men alla verkar inte tänka som mig. Jag har en väninna som konstant ger mig presenter, som min 30-årspresent, som hon själv har fått från andra när hon fyllt år eller liknande.  På min dotters välkomstceremoni fick vi minst 1, ev 2 presenter till vår dotter som jag själv har sett på mina vänners barns presentbord på deras dop.

Det kan ju vara så att de tycker att presenten var så kanonbra att de ville ge oss en sådan också. Sannolikheten för detta är minimal anser jag. Framför allt eftersom tejprester och del av presentpappret (en annan färg än pappret på vårt paket) satt kvar på de presenter jag syftar på. Jag vet inte om jag anser detta vara ett snålt beteende, dumvristigt, nonchalant eller rent ut sagt korkat beteende. I många fall är det nog en kombination av snålhet och lathet. Givarna orkar inte tänka efter vad personen kan tänka önska sig eller tänkas behöva.

Hur som helst gillar jag min vän i alla fall. Alla har ju sina brister!

Jag funderar starkt på att ge tillbaka den rosa skålen med nytt godis i till den som gav mig presenten när hon fyller år. Eller ska jag låta de rosa gelehallona ligga kvar, torkade och skrumpna? Så denne får veta hur det känns. Jag minns till och med vem som gav presenten till den som i sin tur gav den till mig. Jag kommer alltså inte lägga en endaste tanke på vad denne kan tycka vore skoj att få i present utan jag ger något jag redan har hemma. Enkelt, smidigt och bekvämt! Tyvärr kommer jag aldrig kunna lämna över en begagnad present, det känns så snålt, lamt och PINSAMT!

Jag har fått tillbaka exakt samma present av en släkting en gång. Jag köpte just detta eftersom hen behövde detta i sitt kök. 6 månader senare får jag tillbaka innehållet i paketet inslaget i nytt presentpapper. Jag kände mig besviken.

Att få skott, blommor och annat som man odlar i trädgården tycker jag däremot är mycket trevlig och kul att byta med varandra. Mina pelargoner är tex 5-10 år och på mitt förra jobb byttes tomatplantor och chiliplantor hej vilt. Det var kul! Men att få en lila duk som legat på någon annans bord skulle kunna vara trevligt om jag har toner av lila hemma. Men det har jag inte! Personen vet att jag inte har lila hemma.

Det kan förstås finnas en tanke om återvinning och en miljömässig aspekt. Det är bra, men jag tycker ändå man ska tänka igenom vad man ger till vem.

Använder du handikappanpassningarna i trafiken för tex barnvagnen?

Bjuder på en gammal goding, lika aktuellt nu för tiden. 

På senare tid har många städer i Sverige byggts om och förbättras för att handikappade och för människor med hjälpmedel på hjul. Det är kanon att städerna får bättre framkomlighet för fler människor.

Till exempel kan nämnas de smidiga nedsänkta trottoarkanterna, ofta på andra sidan av pelaren där "grön-gubbe-knappen" sitter. I första hand är dessa smidiga övergångsställen till för rullstolsbundna och människor med rullator. Här i Stockholm används dessa ypperliga nedsänkningar av alla oss med barnvagn. Det blir så mycket enklare att komma över vägen. Jag slipper sura miner från bilister som väntar på att jag lyckats tippa vagnen över trottoarkanten för att upp vagnen. Istället kan jag raskt gå över gatan och bara rulla upp vagnen, snabbt och smidigt.

Vilken rätt har då exempelvis Du att stå där i vägen och vänta på grön gubbe? Vilken rätt har Du att gena över övergångsstället och låta oss med hjul-drivna hjälpmedel vänta mitt i gatan på att du segt ska ta dig förbi på tvären och inte orkar lyfta dina fötter 10 cm upp till trottoarkanten? Vi står där mitt i vägen, stressade av att den gröna gubben blinkar och blir till röd. Stressade av att bilisterna som får svänga suckar surt över att gående aldrig kan komma tillräckligt snabbt över gatan. 
Lite rädd är jag att någon en dag ska missa mig och mitt Troll i vagnen.

Så skrev jag för många år sedan. Men det är lika aktuellt fortfarande. Barnvagn eller cykel på ställen med mycket folk är en pers. 

Ska man plinga på sista hållplatsen?

Ska man plinga på sista hållplatsen?

a

Jag måste få dela med mig av en av mina inre funderingar jag haft under en längre tid. Ska man plinga på sista hållplatsen? Allt som oftast är det plingat, i alla fall enligt mina egna empiriska studier. Men vem plingar? 

Plingar chauffören med automatik för att påvisa att han/hon kommer att stanna där oavsett om vi väljer att sitta kvar till nästa varv i turen? Eller behöver man inte plinga vid sista busshållplatsen? Hur brukar du göra? Om ingen annan på bussen plingar skulle jag nog välja att plinga för säkerhets skull, för att uppmärksamma att jag är kvar på bussen. Inte vill man väl riskera att följa med bussen till bussgaraget för exempelvis en tvätt.

Träning och promenader avlöses med halsont

Nu får det vara nog! Barnen är fantastiskt friska, men inte jag. Luften på jobbet är dålig och kanske är det orsaken till mina återkommande halsproblem. Jag har så himla mycket problem de halsen. Till slut blir det bättre, men sedan så kommer det tillbaka.

Så känner väl sig vilken småbarnsförälder som helst! tänker väl ni. Jo, förvisso. Om ens barn går och är snoriga. Men inte har varit pinfriska, fast inte jag är det. 

Detta halsont och hängighet gör att träningen får ständiga uppehåll. Det är skittråkigt Jag  brukar försöka med promenader istället. Men det är inte alltid jag ens orkar det. 

Fy! 

Jag njuter istället av varma bad och inomhus-pyssel. 

Vattentrycket i kommunen kan det vara boven

Vi och vår entreprenör har felsökt i månader för att förstå att vattentrycket är så lågt i vårt ena badrum. Det är så lågt att vi inte kan skölja ur schampot ur håret på familjens långhåriga medlemmar.

De har kollat ledningar, kollat slangar, munstycken. Vi har bytt blandare. Vi har bytt fördelare och till slut gav jag upp och ringde själv upp tillverkarens tekniska support. Där säger de att om det inkommande vattentrycket är på gränsen för lågt så blir det för lågt i och med deras dusch-lösning och då försvinner vattentrycket typ helt. Så nu har jag varit i kontakt med kommunens VA-enhet som ska komma och titta och mäta vårt vattentryck. Det troliga är att vi ett vattentryck kring 3,0 bar, vilket är precis på den nivå som är acceptabel eller till och med rekomenderas som lägst.

Sedan funderar jag över hur kommunen kan balansera på gränsen till vad som är acceptabelt. Att knappt i teorin kunna erbjuda ett vattentryck på 3,0 bar och i värsta fall försvinner lite på vägen i ledningar mm är nästan skamligt.

Någonstans på ett forum läste jag att 9/liter per minut motsvarar 1,5 bar. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den infon just nu. Jag minns att vi hade problem i somras när vi anlade trädgården och vattnade som galningar. Vissa vattenspridare mm fungerade inte på grund av det låga trycket.

Väntar på spänning tills nästa vecka. Om det inte är vattentrycket som är fel är det troligen själva installationen hos oss i alla fall, i våra väggar. och det vill jag verkligen inte att det ska vara.

Dimmig dag

Var lite trött när jag vaknade, kände mig nästan dimmig. Inte konstigt. För idag var det dimmigt.

Byle Allé kl 7 en vardagmorgon

Skit vad är det som kommer nu?

Klockan är 19,30 och jag står i badrummet och borstar barnens tänder och tittar lite lätt ut genom badrumsfönstret. Oj, vad är det som kommer där? En stor lastbil! En megastor lastbil och lång lastbil. 

Vi väntar ju en transport, men det imorgon bitti. En stort transport med ett garage, troligen en såndär 24-meters lastbil med släp. Det är just precis vad som just parkerar utanför vårt hus. 

Men nu är det söndag kväll och vi ska bygga garage imorgon kl 07,00. Vad gör vi nu? Vi avbryter nattnings-proceduren för att bege oss ut och läser på bilen- Bäckströms Vetlanda. Det måste ju vara garaget. Fabriken ligger ju i just Vetlanda. Men vi lugnas ganska snart när vi får veta att han tänker lasta garaget imorgon bitti. Men ville bara vara på plats i tid eftersom det är så mycket köer här i Stockholm. Lika snabbt som vi blir lugnade blir vi oroliga igen. Han ska köra in på grannens skaftväg och parkera där i natt. På vägen  passerar lastbilen 3 st tomrör, 2 st fiberkablar och vår "öppna elkabel", som ännu inte är nergrävd och som ligger farligt nära vägen och dessutom fullt med vassa stenar kring. Hur gör vi nu?
Bilen kör sakta över vår elkabel, hoppas den håller, hoppas den håller. Vad har vi i frysen, är tankar som flyger igenom mitt huvud. (vad har vi frysen som förgås om elen går nu! var min tanke )

Hur som helst slutade det hela bra, grannen kör över vårt gräsmassa för att komma in till sitt hus och chauffören drog för sitt draperi, gjorde sig en kopp kaffe och kröp till kojs. Barnen somnade till slut, efter att fått prata av sig lite om lastbilen och vad den innehöll. - Mamma är det där delarna som ska byggas ihop till garage, sa vår lilla tjej. 

Parkerad och klar och duschad och klar för sängen.

Är mjölken verkligen svensk? Är icas korv verkligen svensk?

Häromdagen köpte jag korv, närmare bestämt falukorv. Jag vet att det inte är det bästa och nyttigaste alternataivet. Men en av mina små gosingar här hemma älskar korv, framför allt annat. Oavsett om det är Hummer, lamm, eller löjrom som serveras. Vanligen köper vi Scan eftersom vi då vet att det är Svenskt kött och utan tillsatser av mjölk, soja, gluten etc. Nu tänkte jag vara vågad. Jo vågad!
Vi slog till på en ICA falukorv, med SE-märkning och lika hög kötthalt som övriga falukorvar i kyldisken. Väl hemma insåg jag att korv som är SE-märkt består av kött från Sverige/Danmark/Finland. Jag ställer mig nu frågan -hur fasiken kan detta vara svensk korv?

Jag har tidigare fått höra att den billigare mjölken från de stora matkedjorna skulle vara från Polen, Bulgarien etc. Men jag har blint trott på att landmärkningen är korrekt. Men icke! Hur jag ska nu veta var min laktosfria mjölk kommer från?

Självklart har jag redan luskat redan på att både Coops mjölk och Garants mjölk kommer från svenska gårdar och görs i Falköpings mejeri. Det känns tryggt. Självklart kommer även Arlas Laktosfria mjölk från svenska gårdar, men vissa andra laktosfria alternativ är från Finland.

Funderar lite över vår ränta och vill tipsa

Funderar lite över vår ränta, både den vi har nu och kommande och vill tipsa alla om http://www.svd.se/naringsliv/sag-din-ranta/ eller comboloan.se och liknande siter. Det är då lättare att hitta ett riktmärke i sin förhandling.

Dessvärre verkar vi i Stockholmsregionen dras med högre räntor än ute i landet. Jag undrar varför?

Väntar på datum...

Hur sent i processen ska vi få ett inflyttningsdatum? 

Nu är det drygt en månad kvar, men vi inget datum för inflytt.  Vi kan alltså inte planera flytt, flyttbil, städning etc... Måste säga att jag är lite besviken på byggprojektkillen och Myresjöhus.  Hur kan de inte veta? Hur kan de själva inte veta? Hur som helst vill jag veta.

Så nu jagar jag kommunkillen, vår besiktningsman, stämmer av med snickarna hur de går för dem i sin process för att säkerställa att vi kan flytta som planerat

Dagis stängt=Ledig dag= extravisit i huset

I fredags höll dagis stängt. Får man kalla det dagis? Här hemma säger vi dagis för det är lättare att säga för barnen, men egentligen heter det ju Förskola. Hur som helst lyckas de stänga en dag  en vecka som redan innehöll en halvdag och en röd dag. Bra jobbat kommunen!

Men just denna fredag var rätt lämplig ledig dag. Den ena var sjuk, men på bättringsvägen och samtidigt ringde plattsättaren med extrem kort varsel.

Trots att vi tagit med oss provplattor vid två tillfällen för att kunna välja fog tillsammans med dem så sa de att de skulle ringa när det var dags för att välja fogfärg. Jag har vid flera tillfällen frågat vår byggprojektledare om när mötet ska äga rum. Och så ringer de en fredag, en klämdag, mitt i en långhelg och vill ha besked på 2,5 timmar. Det vara bara att planera om dagen, packa in ungarna i bilen och ila bort till huset.

Väl där känns det som rätt självklara val.

När vi ändå var där så såg vi att mycket hade hänt!

Golvet är skitsnygg och kommer bli så himla fint.


Vitlaserad mattlackad ek. Vid ett annat tillfälle i huset provade snickaren golvet hårdhet. Han släppte en hammare på 30 cm höjd och det blev en fördjupning i parketten, men inget hål där fibrerna gick sönder. Vilket det skulle blivit i vårt nuvarande golv.

Trappan är nu på plats. Snyggt vislaserad

Tapeter och tak är tapetserade och målade och vissa dörrar är på plats.

Här pågår fogning...Ljusgrå till vita blanka plattor.

Delar av allrummet

Två stolta barn, nu förstod de hur det kommer att se ut i framtiden.

Köket börjar ta form

Stolt tjej, husets bästa tapet!

En av några få monterade dörrar