När det är bråttom, sådär precis när de alldeles för många kopparna the har runnit igenom och bara några minuter innan nästa möte. Ja, då brukar det trycka rejält kring blåsan.
I vanliga fall tar jag några lätta steg till toaletterna smiter in utan att någon ser att det just är jag som smiter in på just den toa. Trycker på den förbaskade knappen, för att få ljus för mina mintrar på toa. Nej, vi har inga moderna miljösmarta ljusreläer som känner av rörelse på toaletterna och därmed tänd automatiskt. Utan vi får snällt dela varandras bakterier, virus och blöta händer genom att använda lysknappen. Sedan vänder jag mig om och vrider om vredet.
Så nu går det fint. eller hur?
Så enkelt är det inte när toalettbesöket utförs med en varm go poncho. Allra svårast är det men en sådan tre-kantsmodell med hål för huvudet. En vanlig kofta eller koft-poncho går ganska fort och enkelt att krångla av sig och hänga på kroken medan man utför sina behov.
Med en modern poncho med hål för huvudet är det en annan sak. Först måste den främre delen vikas upp över ena axeln så pass mycket att den inte trillar när man tar upp toalättlocket. Den andra bakre delen läggs över den andra axeln. Vissa av oss lägger papper eller skydd på sitsen eller plumspapper i toan. Båda dessa metoder innebär att du böjer dig ner för att hämta papper och böjer dig ytterligare för att placera pappret på eller i toaletten. Båda dessa två tillfällen åker antingen den ena eller rent av båda två poncho-delarna ner. Du måste då vara snabb för att rädda dig från att få den blöd. Inte vill du bjuda kollegorna doften av toalettvatten, eau de toilette resten av dagen?
Sedan är det dags att knäppa upp byxorna, här gäller det att ha koll på axlarna att de inte åker upp och ner för mycket, då riskerar du att få glid på ponchon igen.
Ok, nu kan jag lägga tillbaka tygstyckena och sätt mig ner. I detta sittande läge är det mycket lämpligt att inte sträcka sig för långt efter toapappret så att tygstyckena får glid. Allra helst ska du redan innan, välja rätt toalett där sträckorna inte är för långa mellan själva toaletten och toalettpappershållaren.
Jag stäcker mig efter toapappret och slutför mina behov. Dags att ställa sig upp. I detta läge brukar jag vara noga med att den främre delen inte åkt ner och släpar i golvet, det är ju rätt ofräscht. Därefter reser jag mig och mitt nästa steg är att dra upp alla byxorna och försöka knäppa knappen och i detta läge brukar ponchon hamnat där igen, så att jag nästan knäpper fast den med byxknappen. Återigen gäller det att ha koll på den numera hängande poncho-delarna. Nu återstår att fixa till ponchon i sitt bästa läge, spola toaletten och att tvätta händerna utan vattendopp eller vattenstänk. Att göra detta på jobbet när jag vet att nästa möte börjar om ett par minuter kan ibland vara frustrerande.
Trots mina bekymmer med toalettbesök och ponchos så synnerligen älskar jag ponchos. Jag vet att de var poppis när jag var liten, men att det ska ha tagit så lång tid för mig att köpa egna är lite sorgligt.
.jpg)
