Bolåne-djungeln

Det är med bolån kan kännas som en ogenomtränglig djungel. Det finns så många alternativ. Tror man vid först anblicken. Det finns traditionella banker, låneinstitut och numera också flera nya låneinstitut.

Jag tycker jag för en ständig kamp med min bank om att få ner räntan som stiger sakta och sakta.  Vi har en liten buffert och kan därför tillåta oss att ha en 3-månaders rörlig ränta. Hittills har vi också tjänat på det. Det rörliga har varit lägre i stort sett alla år vi haft bolån av betydande storlek. Men eftersom räntekostnaden för mig som konsument är lägre så är det jag som står för risken. Väljer jag istället en bunden ränta, så är det banken som står för risken och därför lägger på en "försäkringspremie" på räntenivån, därför är den bundna räntan oftast högre.

Jag tröttnade så pass mycket att jag ringde till SBAB (ja de får gratisreklam) och det visade sig att vi kunde flytta våra lån till dem, och behålla nuvarande låneuppsättning och villkor. Det innebar för vår del att vi kan ha kvar ett amorteringsfritt lån. Jag återkommer till det. Så jag ringde min nuvarande bank och beställde ett amorteringsunderlag. Då blev det fart i luckan, i bankluckan alltså. Jag fick direkt frågor om jag tänkt flytta bolånen, är det något mer vi kan gör för att ni kan känna er trygga, något som vi tyckte var dåligt som banken kunde göra bättre?

Bildkälla SVD.se

Amorteringsunderlaget beskriver dina nuvarande villkor och din bank är skyldig att ge dig ett sådant när du ber om det. Andra banker behöver underlaget för att kunna ta över dina lån.

Då kände jag att jag fick mer kraft för att kolla hos andra konkurrerande banker om villkor, var det så enkelt?


Riktigt så enkelt var det inte. Vissa låneinstitut kräver att man har en belåningsgrad på max 50%, vilket innebär att du bör ha en bra marknadsvärdering. Vissa kräver alltid att du amorterar. Någon annan kräver att hushållet har en viss gemensam nivå på inkomst. Ytterligare ett institut hade maxnivå på utlåningen. Jag började min bostadskarriär sent i livet (även om jag kunde ha köpt en liten 2:a på söder för 200 000 kr på 90-talet, men avstod), så jag har tyvärr ett relativt stort lån på min bostad, så sista alternativet gick bort. Belåning på 50% beror som jag nämnde ovan på värdering, jag kände att jag inte orkade med att bjuda hem någon som skulle värdera vårt hus. Så det är inte så enkelt för att alla att få lån och man måste passa in i lånegivarens uppsatta mall, annars får man snällt leta vidare.

Hur som helst slutade det hela med att jag fick ner räntan med mer än -1 % mot listräntan samt kostnadsfria banktjänster. Det har jag i och för sig haft på alla banker jag varit kund i i alla år utom på just min nuvarande bank. Så nu ska jag bara till att bekräfta erbjudandet från banken så får vi stanna kvar ett par år till.

Du funderar säkert du -hur många banker har du provat då? Jo, i dagsläget är jag kund hos 7 banker, har ett kort på en matvarukedja och placeringar på en av de stora nätmäklarna. Jag har även varit kund i andra banker.

Så nu får ni också prova att få ner era räntor- glöm inte av amorteringsunderlaget.

Snyggt avslut på marksten

Vår arbetskraft har minskat, lite som om vi arbetat ut oss. Det har ju hänt massor med andra saker som också tagit vår energi och kraft.

Hade vi för ett par år sedan fått frågan vad vi planerade att göra med huset och tomten hade vi troligen haft en plan för även i år.  Eftersom orkan avtog så har vi tagit det lugnar med projekten.

Men detta är en sak jag haft i tankarna läge och velat förbättra utan komma från tanke till handling. Men nu var det dags.

Den fula cementkanten som dessutom tillåter att fyllnadsmassorna under
 garageuppfarten att sakta glida ut. 

I år har vi trots allt fått till ett snyggt stöd och avslut på uppfartens marksten.

Ena dagen så handlade vi allt vi behövde ( till och med lite för mycket) för att dagen efter gräva ut. Grästuvorna och ogräset körde vi till tippen.

Sedan byggnationen har vi flera högar med sten så det vara bara att välja och vraka. De skulle vara så runda som möjligt, vita och utan skråmor. Men det var svårt att veta hur stora de egentligen behövde vara. Men vita skulle de vara, det var jag helt klar över.

När det var klart var det till att såga lagom höga skivor, vi valde spånskivor. Det ger ett bra stöd, är lätta att trycka ner i jorden och ger dessutom en snygg kant utan struktur.  Vi var noga med att använda en tjock markväv så att ev ogräsrötter vi missat inte skulle komma upp bredvid framöver. Skivorna fick vi forma lite för att få rätt sväng på vår stödkant.

Vi förberedde med att lägga ett rör underst . Vi drog igenom de 2 slangar/PEM-rör vi har idag. I framtiden kan vi nog få in ytterligare en slang om det skulle behövas.

Sedan var det till att blanda. Eftersom vår stora borrmaskin har skurit efter allt hårt arbete så köpte vi helt enkel en riktigt betongblandare, vilken även kallas cementblandare. Vad det egentligen är för skillnad på dem är jag inte klar med men det kan handla om styrkan i maskinen.

Vi blandade hink efter hink och jag kastade cementen in mot kanten och placerade stenarna efter bästa förmåga. Den runda och mjuka kanten upp. Det ska vara skönt att gå på och det ska inte finnas någon risk för att barnfötter ska kunna skada sig.

Det tog ju sin lilla tid och regnet hängde i luften, vilket vi till en början tyckte var lite skönt, att det inte var för varmt med det tunga arbetet. 'Men till slut började det droppa så de sista stenarna placerades under regn. Så det var ju ingen risk att cementen skulle brinna för fort.

Detta är taget innan vi grävde ut och la ny jord mot kanten. 

Rampen gjöt vi helt för hand genom att dra med murarsleven. Nu efteråt är vi mycket nöjda med den. Passar perfekt för skottkärran och cyklarna. 

När allt var på plats tog vi bort stödskivorna och kunde gräva ut ordentligt. Vi tog bort all jord och ogräs på ca 30 cm och åkte till tippen ännu en gång. På vägen hem fyllde vi släpet med finjord för att kunna så gräs. Eftersom hösten har varit lång så har gräset tagit sig bra. Det kommer bli kanon med en kant där. Ingen risk att vi klipper av vattenslangar eller behöver vara rädda för att sanden ska rasa längre. 

Glad nationaldag!

Idag var vi alla lediga för att fira nationaldagen. Vi är alla lite sega och hängiga och småförkylda efter helgen supervärme och poolbadandet. 

Men vi kom iväg till kommunens Nationaldagsfirande. Vi tog cyklarna och njöt hela vägen. Det är ju i stort sett nedförsbacke hela vägen. När vi kom fram bjöd ett parti på popcorn och saft. Det uppskattades av barnen. Själva firandet och arrangemanget var bättre i år än tidigare år. 

Lånad bild från Täby föreringsråd

Kommunens egna kulturskoleelever uppträdde förutom blåsorkestern och hembygdsgården informerade. Vår dotter lyssnade noga och inspirerades av eleverna. Hon spelar själv gitarr och gillar att sjunga och skriva själv. 

Idag konstaterade jag också att vi måste äta ännu mer rabarber, vi har såååå mycket.  Trots att vi redan gjord 3 pajer. Och det är bara i början av juni.

Hallonplantor precis över allt

Jag vet inte hur det gått till. Men jag har fått hallonplantor lite var stans i trädgården. Längs med häcken som saknar kontakt med någon annan plantering, just där har 3 hallonplantor dykt upp. Jag har heller inget minne av att jag flyttat jord som kan ha innehållit hallonplantor. Hallon är i och för sig mycket goda, men det är inte så snyggt men buskig hallonbuske på 50 cm mitt i mossfloxen!

De fina plantorna jag fick från pappa för någon höst sedan som jag tryckte ner på första bästa ställe och i år äntligen flyttats. De flesta plantorna trivs bra och blommar och har redan börjat ge bär. Någon enstaka har jag fått plantera om då det inte ville ta sig helt.

Jag hoppas de mognar lite senare än vad jordgubbarna gör, så man får njuta lite av varje under lång tid i sommar.

Där plantorna en gång stod skjuter det nu upp skott från hallonplantor på löpande band. Hur jag än gräver och plockar bort så kommer det nya. De är verkligen starka! Försökte ge bort några plantor till grannarna, men de var inte intresserade. Det får helt enkelt blir till att gräva bort ett bra lager med jord inklusive rötter och hålla tummarna på att de inte kommer tillbaka. Istället får det bli en liten odlingslåda för sallad på den platsen. Men om vi orkar med det i år är jag osäker på.

Jordgubbar

Jordgubbar

I mitten av april gav jag mig ut i vårsolen och rensade jordgubbslanden från torra löv och utlöpare. La också ut lite benmjöl. Har för mig att mamma sagt att det var så man skulle göra. Eftersom det varit en varm och regnfattig maj månad har jag fått stödvattna när det varit så torrt att bladen börjar rulla ihop sig.

Jag har flera olika sorter, en sort som blommar under hela sommaren, en sort som kommer lite senare på sensommaren och hösten.

Men inget är sig likt i år. I år blommar alla plantor för fullt och det har redan börjat växa stora fina bär. De första gubbarna plockade jag redan idag i början av juni! Kom då ihåg att vi bor i växtzoon fyra, det vill säga samma klimat som i Sundsvall. Alltså en bra bit från oss.

Så jordgubbar till midsommar kommer vi garanterat få, men frågan är om det finns några kvar i mitten av juli? Det vore så gott!

Ska se om jag kan markera upp vilka som blommar på hela sommaren så jag kan ta skott från just rätt plantor, jag trodde jag hade gjort det redan förra sommaren men jag hittar inte mina noteringar. En annan kan ju tycka att det borde jag haft koll på redan från när jag planterade dem. Jo, det hade jag. Men…. Eftersom vi flyttat alla jordgubbar från en slänt till fina bäddar så blev det lite huller om buller. Förutom de som ska ge sen frukt. De har jag koll på. Ja, så kan det bli.

Nackdelen med det vackra vädret är att gräsmattan inte mår prima. Den är torr!

Snabbt snålblåsigt staket

Denna långhelg inleddes med snålblåst på uteplatsen, trots fina vädret. Jag måste erkänna att jag är lite trött på detta blåsande. Det är ett litet blåshål och fortfarande stora relativt öppna ytor. Både vi och grannarna har planterat häckar och fyller på med växtlighet allt eftersom, men det tar ett tag innan de växer upp och dessutom försvinner inte all vind för det!

Jag fick nog. När vi satt där på torsdagseftermiddagen kände jag nu får det vara nog. Jag plockade fram en gammal skiva, placerade ett par stolar och skivan som skydd. Oj, vilken skillnad. Mina funderingar alla dessa år om att det vore bra med ett litet vindskydd just där har ju fått förbli just funderingar. Vi alla kände samma. Vi borde bygga ett litet staket även där.

Vips så var jag i färghandeln och köpte fasadfärg i samma nyans som huset och de andra träbyggena på tomten. Det gällde ju att passa på medan färghandeln hade öppet, de håller ju stängt alla röda dagar och även lördagar vissa helger.

Så pass mycket längre kom vi inte… fredagen passerade och även stora delar av lördagen. Sen lördag- eftermiddag började vi mäta och räkna antal ribbor, vilka bredder och mått. Sedan bar det av igen. På med släpet, i väg till närmaste bygghandel, denna gång Byggmax. På med stolpar, ribbor, överliggare. Tyvärr hittade vi inte mutter och bult för de var slut. Så vi var tvungna att åka till en annan bygghandel med släpet fullt av långa ribbor och stolpar. Vi hittade det vi skulle ha, tyvärr till dubbla priset!.

Ibland är jag imponerad av mig själv. Det gick så fort. Första lagret färg på alla ribbor var på redan under kvällen. Eftersom det var så varmt kunde jag måla nästa omgång redan på söndag förmiddag. Ytterligare lite finlir och vissa ribbor fick sig ett ytterligare lager på söndag eftermiddag. Medan jag målade sågade sambon stolpar och monterade dem.

Denna gång började vi ovanifrån och monterade överliggare först och sedan byggde vi oss neråt. Främsta orsaken var för att få exakt samma estetik som det andra staketet/vindskyddet på altanen.

Eftersom det fortfarande är rätt tidig vår och lite kyligt på kvällarna så fick vi ge oss där.

Nu idag, måndag kväll, hade vi en timme över innan barnen skulle i säng. Vi höll och skruvade, höll, mätte och skruvade. För att göra det enkelt för oss har vi en speciell träbit som distans, då får vi samma avstånd till över- och under-ribban. Man får dock inte trycka ihop dem för hårt när man skruvar fast ribban, då finns det risk att man drar bort färgen när man drar ut distansen.

Vips så var allt på plats!

Dagen efter målade jag på endträt på de bitar vi sågat av. 

Mycket sen vår

Åh vad jag längtar till lite varmare temperaturer, lite grönare gräs, och lite färg och blad på träd och i rabatter. 

Sakta med säkert kommer mina älskade tulpaner, nu är det nära....

I år har vi även fått några vitsippor i rabatterna, det är fint.

Hittills har jag tyvärr bara upplevt en riktigt varm dag. Den dagen hoppade jag i shortsen och greppade spaden på en gång. Båda jordgubbslanden är rensade och gödslade. Jag ett lite snällare gödsel för att inte bränna växterna och så tog jag kalkrika material. Jag har för mig att mamma sa att det var bra med kalk för jordgubbar. 

Lite vårblommor har jag fått i den  nya "krukan". I år blir det rosa.

Konstig vår

Efter en lång, kall vår har vi nu haft en oerhört lång period av värme. Över 20 grader från tidig morgon till kväll under i stort sett hela maj.

Påskliljorna blommade samtidigt som körsbärsträden medan några vitsippor letade sig upp samtidigt som de sena tulpanerna. Höstfloxen som ska blomma om någon månad sådär står redan i full blomning.

Ja det är verkligen en konstig vår.

Jordgubbar och förbaskade hallonplantor

Jordgubbar

I mitten av april gav jag mig ut i vårsolen och rensade jordgubbslanden från torra löv och utlöpare. La också ut lite benmjöl. Har för mig att mamma sagt att det var så man skulle göra. Eftersom det varit en varm och regnfattig maj månad har jag fått stödvattna när det varit så torrt att bladen börjar rulla ihop sig.

Jag har flera olika sorter, en sort som blommar under hela sommaren, en sort som kommer lite snare på sensommaren och hösten.

Men inget är sig likt i år. I år blommar alla plantor för fullt och det har redan börjat växa stora fina bär. De första gubbarna plockade jag redan idag i början av juni! Kom då ihåg att vi bor i växtzoon fyra, det vill säga samma klimat som i Sundsvall. Alltså en bra bit från oss.

Så jordgubbar till midsommar kommer vi garanterat få, men frågan är om det finns några kvar i mitten av juli? Det vore så gott!

Ska se om jag kan markera upp vilka som blommar på hela sommaren så jag kan ta skott från just rätt plantor, jag trodde jag hade gjort det redan förra sommaren men jag hittar inte mina noteringar. En annan kan ju tycka att det borde jag haft koll på redan från när jag planterade dem. Jo, det hade jag. Men…. Eftersom vi flyttat alla jordgubbar från en slänt till fina bäddar så blev det lite huller om buller. Förutom de som ska ge sen frukt. Ja, så kan det bli.

Hallonplantor precis över allt

Jag vet inte hur det gått till. Men jag har fått hallonplantor lite var stans i trädgården. Längs med häcken som saknar kontakt med någon annan plantering, just där har 3 hallonplantor dykt upp. Jag har heller inget minne av att jag flyttat jord som kan ha innehållit hallonplantor. Hallon är i och för sig mycket goda, men det är inte så snyggt men buskig hallonbuske på 50 cm mitt i mossfloxen!

De fina plantorna jag fick från pappa för någon höst sedan som jag tryckte ner på första bästa ställe och i år äntligen flyttats. De flesta plantorna trivs bra och blommar och har redan börjat ge bär. Någon enstaka har jag fått plantera om då det inte ville ta sig helt.

Jag hoppas de mognar lite senare än vad jordgubbarna gör, så man får njuta lite av varje under lång tid i sommar.

Där plantorna en gång stod skjuter det nu upp skott från hallonplantor på löpande band. Hur jag än gräver och plockar bort så kommer det nya. De är verkligen starka! Försökte ge bort några plantor till grannarna, men de var inte intresserade. Det får helt enkelt blir till att gräva bort ett bra lager med jord inklusive rötter och hålla tummarna på att de inte kommer tillbaka. Istället får det bli en liten odlingslåda för sallad på den platsen. Men om vi orkar med det i år är jag osäker på.

Värmeslag

Hur varmt kan det bli?

Våren för entré. ..till slut

Till slut verkar det som att våren kommer över till oss. Sista snön smälte undan o helgen krokusar tittar äntligen fram.

Den fula slänten är borta!

Tills slut fick vi krafter. Krafter till att gräva i stenhård sandjord med massor av kullersten. Känns som om jorden på vår tomt har legat här sedan Vikingatiden. Det blev fyra vändor till tippen med överlastade släpvagnslass.  Så nu äntligen är den fula breda slänten borta och istället kommer vi få en fin gräsmatta, lite planteringar och snyggare. Lite slänt eller sten blir det för att täcka upp där det är som högst, och där är det ca 40 cm.

Det är rätt intressant att gräva i gamla massor. Man ser att det har brunnit här tidigare, ett lager av aska har vi hittat var stans vi grävt. När vi satte häcken i somras hittade vi en stubbe, dvs vi befann oss på samma nivå i gropen för häcken som marken gjorde innan vi byggde vårt hus. Idag hittade vi en till stubbe, ca 50 cm under nuvarande häck. Häcknivån är den nivå som kommunen hävdar är "naturlig mark", dvs den höjd det var innan byggnationen, Undrar bara hur en stubbe med rötter då hamnat där den hamnat. Man såg tydligt att den inte var särskilt många år... Men det känns bra att veta att min uppfattning om höjderna verkar stämma riktigt bra. Det skumma är väl då att grannarna har höjt mins 60 och sedan 70-80 cm igen och därpå planterar höga växter. Förstår inte hur det fått bygglov på alla höjder. En annan granne valde att anlägga en slänt på över en meter hög men bara 45 cm djup. Ni förstår ju själva var regnvatten och jorden tar vägen. Inte in på deras tomt. Det tråkiga är ju att de kommer få göra om det hela om det fortsätter. Skulle vara enklare att göra rätt på en gång tycker jag. Jag hoppas nu på att de håller sig borta från giftiga ogräsmedel för jag vill inte att andra delar av min gräsmatta eller planterade jordgubbar dör även i år. Dessutom förgiftar giftet oss och våra djur.

Ibland önskar jag att vi människor läste på bättre innan. Tex Det giftiga R----U- är supergiftig. Ligger kvar i jorden under ca 3 år, gör att svampangreppen ökar och förstör således år av skördar i fruktträden. Att sabba för sig själv och grannar istället för att ta ansvar från början med att hålla ogräset i schakt tycker jag är lite oaktsamt.

Hur som helst kommer vårt grävande inte påverka någon förutom oss själva och inte heller har vi förändrat marknivåerna vare sig mer eller mindre än 50 cm. Och gift håller jag inte på med. Jag odlar ju ekologiskt och ätbart.

Det kommer bli så snyggt!

Bild från byggtiden värt att notera är höjdskillnaderna.

Så här se det ut nu.

Räntenivåer

Nu var det det där med bankerna igen. Bolånemarginalen är hög och jag vill ta del av den.

Vår nuvarande bank, vilken kan bli vår gamla bank snart, erbjöd oss bra, riktigt bra villkor tidigare. Genom åren har villkoren försämrats. Regelbundet för vi dialoger om vad som krävs för bättre rabatter. Svaret har varit att vi ska börja spara mer. Tyvärr har sparandet vi haft legat hos andra banker, med bättre villkor.

De största utgifterna för huset börjar lägga sig. Nu har vi tagit tag i sparandet, vilket syns på bankkontot. Men vad erbjuder banken oss då? Ingenting faktiskt. Ökade kostnader för internetbank.

Nu har jag helt sonika begärt in offerter från andra banker, jag hoppas att det kanske syns även hos vår bank.

Jag vill ha ner räntan.

Våra förutsättningar, ja så kallar banken det, är bra. Hyfsade löner, låg belåningsgrad, höjt värdet på huset kontinuerligt, samt ökat sparandet. Men banken vill alltid ha mer. Förstår inte bara vad jag mer ska göra. Att flytta andra tillgångar till denna bank skulle kunna vara förödande, de har höga avgifter och inga bra lösningar.

Så i år la jag till frågan om hur mycket banken tyckte att vi skulle amortera. Jag tänkte helt sonika att det skulle kunna vara ett bra drag och att det visar välvilja. Men just den frågan har bankmannen inte ens besvarat.

Däremot fick vi ett erbjudande från vår nuvarande bank som är bättre än nu gällande villkor. Tyvärr vill jag pressa ner det något mer, då jag tror att räntorna kommer att stiga i framtiden. Inom 1-3 år till rimliga nivåer och därefter att stiga mer till normala nivåer på 4-5 %.

Nu ska jag invänta den andra bankens erbjudande och imorgon ska jag ringa ännu en bank.

Planteringar i muren

Planteringarna i mur-rabatten

Planterad silverarv, slutet av maj 2017

Planteringarna i Mur-rabatten börjar ta sig.

Det är ett mycket soligt läge och halva delen har sur jord och andra delen vanlig jord.

Trots den torra sommaren börjar det arta sig för vissa planteringar. Silverarven trivs verkligen här!

Nu i augusti ser den ut såhär! Blommar lite också. Mer blommor kommer  nog nu under sensommaren.





Såpnejlikan tog sig aldrig, tyvärr. Den var så fin på bild och har en annan blomningstid så det skulle ha varit perfekt om de hade tagit sig. Vet dock inte om det är någon idé att sätta nya så här sent på året?

Gräset var nästan dött när jag satte det. Jag shoppade det på trädgårdsmässan i våras och sedan blev det liggande för länge. Men det överlevde, dock inte i bästa vigör just nu. Hoppas på förbättring till nästa år.

Årets lilla trädgårdshortensia i rosa har stått bra här i surjorden, men har nu börjat tappa sin fina färg. Tanken är ju en stor Hortensiabuske i rosa, men jag tror jag måste byta ut jorden till annan surhetsgrad. Det är ju skillnad på surjord och surjord.... Rosjord har ett PH och Rodoendronjord ett annat.

.

Posten, hur svårt kan det vara

Vi bor en bit bort från centrum. Jag jobbar heller inte i närheten av shopping och åker inte direkt förbi några shoppingmöjligheter på vägen mellan hem och jobb (jo, det är möjligt även i storstaden). Därför shoppar jag en del på nätet och istället för att bära hem kassar får jag paket.

Dessa paket går oftast ner i brevlådan, vilket är himla smidigt. Vi har en modern låda med både brevinkast och paketinkast, men absolut ingen märkvärdig sådan.

Det tråkiga är att Posten verkar tycka annorlunda. I alla fall deras brevbärare. En liknande situation inträffade för ett par år sedan, men gick lätt att reda ut genom att prata med brevbäraren.

Nu går det inte att kontakta brevbäraren per telefon, då Postnord endast har ett telefonnummer till centrala Postnord.

Thujahäcken växer på

Såg igår när jag fotade brevlådan att vår häck växer ordentligt.

Vi har Thuja Brabant och valde den för att den är buskigare än andra thujor och en annan finess är att de inte tappar alla löv på vintern. Eftersom våra hus ligger nära gatan vill vi ha lite "privacy" även höst och vintertid och du är det finurligt med vintergröna växter. Med vår thujahäck gäller det att klippa höjden precis när det nått rätt höjd. Man kan inte mer på höjden än vad årskottet är. Det vill säga du kan inte klippa där Thujan börjar få bark.

Vi har klippt av de toppar som nått det vi bedömer som en rimlig höjd. Vi till inte bo bakom en mur eller att huset blir ett fort. Så så fasligt höga kommer de aldrig att få bli hos oss.

Vi pratade om vi skulle mäta utifrån sett, dvs att häcken följer murens plana höjd, eller om den ska följa gatans lutning (som är en annan) eller om häcken ska följa en höjd mätt innifrån tomten. Vi bestämde oss för att mäta innifrån, det är ju från det hållet vi kommer att se den och det tyckte vi var viktigast.

Vi har byggt ett mått av några överblivna plankor som vi kan använda på häcken framöver. Det är en enkel konstruktion med en del som vi sätter mot marken som har en tvärslå som vi mäter emot. Olika Thujor växer olika fort, så vi får klippa dem varefter.

Vi har tyvärr också råkat ut för något ovanligt, att barken har spruckit på vissa Thujor. Troligen beror det på att våren till slut inleddes med värme och väckte växterna till liv. Det i sin tur gjorde att trädet sköt upp saven ut i trädet och i samma veva blev det isande kallt och solen brände på. Kombinationen gjorde helt enkelt att barken sprack. Förhoppningsvis läker trädet detta själv och förhoppningsvis får vi inga med. Tyvärr är det fler än en thuja som drabbats, men idag ser de fina ut och växer på.

Äntligen är brevlådan fast

Det skulle ju inte bli fler projekt i år... men efter att ha sett vår brevlåda på en lastpall i fyra år fick jag nog. Vi hade alla saker för att få fast den här hemma. Så det enda som hindrade oss var vår egen energi.

Till slut så fick vi energi. Sambon grävde, vi blandade betong och fyllde, blandade och fyllde i gropen. 
Men innan vi la i betongen fäste vi några armeringsjärn från gropen mitt ut på sidorna. Vi tog hammaren och tryckte ut dem så mycket vi orkade. Därefter fyllde vi med betongen. 

Det innebär att det ska krävas ganska stora krafter för att få den att välta. Både armeringsjärnen och betongklumpen måste desarmeras.

Idag fick vi till slut även upp våra husnummer. Vi har köpt tre olika modeller under åren, bokstäver och siffror, men aldrig fått upp dem. Men nu hade vi energin. Så nu vet föräldrarna till barnens kompisar var de ska åka. Tidigare var det lite knepigt att veta var de skulle åka in eftersom grannarnas lådor också stod på en lastpall vid vägen och vi inte hade någon egentlig avskiljare mellan våra tomter.

Nu har vi fäst brevlådan, satt nummer på huset och dessutom fått en ett staket och en spaljé så nu kan man inte ta miste om var vår tomt börjar eller slutar.

Det bästa av allt att det gick ganska fort.

Några större projekt blir det nog inte av i år, vi kommer att lägga mycket tid på hus nr2 i år. Slänten ska ju bort, men den mäktar vi inte med nu.

I helgen har vi cyklat med barnen och rensat ogräs. Det är ju så att vi varit förskonade från ogräs till nu verkar det som. Grannarna har haft jordhögar med ogräs och hela tomter med ogräs som de i bästa fall klippt en gång per säsong. Så ni kan tänka er källan till alla flygande ogräsfrön....

I år verkar vi dock ha drabbats hårt av just ogräs. Maskrosor växer över allt. Jag försöker plocka några varje dag för att få bort dem. Dessvärre är vår jord stenig och det är svårt att få med rötterna. Jag tänker att jag i alla fall stoppar spridningen.

Det är nära

Snart, snart så kan jag njuta av de vackra tulpanerna.

Vad ska vi plantera?

Vi har flera ideer om vad vi vill plantera, men vi kan inte få till allt vi vill. Halva planteringen kommer att vara sur jord, där vi kan ha bland annan rododendron och Hortentior.

Andra delen av den nya planteringen innehåller vanligt jord. Vi har en kotthuja som verkligen behöver komma ur sin kruka och en och annan ärv buske som jag gärna äntligen får ner i fin jord istället för i krukor.

Vi har landat i att det ska blomma på våren och senare på sommaren och gärna färgglada bladverk.

Gärna en Buskhortensia i en ännu starkare rosa ton.

Tulpanerna sakta på väg upp

I år tar det tid...

Sakta men säkert tränger de sig upp genom jorden. Hoppas på blomning under veckan....




Krokusarna har redan blommat färdigt, men påskliljorna skiner med sin gula krona.

Nästa projekt, få bort slänten

Under ett par år har vi haft en ful slänt, som rasar sakta men säkert ner och höjer gräsmattan, inget går att odla i den usla jorden. I den hörnan av tomten där slänten ligger vilar vi våra ögon vid nästan varje måltid.


Vi har stört oss på den länge... men orken till ytterligare ett projekt har inte funnits.

Med hjälp av vår trevliga granne fick vi hjälp att gå loss med en grävskopa!

Slänt i nordväst men skogsmark ovan.

Nu är slänten borta!

Nu ska det mätas

Till vår hjälp fick vi låna en marklaser, det var super!

När vi fått den fina sanden från gammal sjöbotten hyfsat plan var det dags för bergkross. Vibra med en padda. Sedan på med Makadam (från skotten John Loudon McAdam,), Vibra igen, mäta och fixa till igen. Sedan dags för sättsand bara fingranulerat makadam. Under har vi markduk, som inte räckte så bra så vi skarvade ordentligt både före och efter 

Ännu mer markduk.....

Halvvägs för muren. 

Det blir himla fint, men det är tungt. Varje sten väger närmare 24 kg och vi bär dem ca 30 meter, några körde vi i skottkärra, men det var nästan jobbigare. 

Nästan färdiga

Bakom har vi fyllt med singel och därefter mött upp med fin jord i samma höjd. Grus, jord, grus, jord. Eftersom det är april har vi under arbetet njutit av sol, vind, hagel och snö. Tack och lov slapp vi regn.

Efter arbetet var vi mycket möra och slut i armar och ben. Men det var värt det!

Svag blomning än

Våren är lång och kall i år. Mycket snö och fortfarande kallt.

Jag såg bilder från trädgården för ett år sedan och då hade det både knoppats och börjat blommat på till exempel äppelträden. Men inte i år.

Det har börjat knoppa sig, men inte mer. Det enda som börjat ta fart är ogräset. Jag ägnade mig lite tid att hitta de allra första maskrosorna ( som tog sig in när grannarna odlade maskrosor förra året)-

Jag har även hunnit med att gödsla del av häcken, men ytterligare 35 meter häck ska gödslad kommande helger.

Måste erkänna att det känns skönt att ha hunnit med så mycket i trädgården i år. Förra året hade jag fullt upp på andra håll och hann nästan inte med här hemma i trädgården.

Det ser ut som om Hallonen kommer även i år. De är verkligen inte välvårdade men de ger ack så mycket hallon, och goda är dem. Jag får tacka pappa för att vi fick ärva några plantor.

Att gå på toa med poncho

När det är bråttom, sådär precis när de alldeles för många kopparna the har runnit igenom och bara några minuter innan nästa möte. Ja, då brukar det trycka rejält kring blåsan.

I vanliga fall tar jag några lätta steg till toaletterna smiter in utan att någon ser att det just är jag som smiter in på just den toa. Trycker på den förbaskade knappen, för att få ljus för mina mintrar på toa. Nej, vi har inga moderna miljösmarta ljusreläer som känner av rörelse på toaletterna och därmed tänd automatiskt. Utan vi får snällt dela varandras bakterier, virus och blöta händer genom att använda lysknappen. Sedan vänder jag mig om och vrider om vredet.

Så nu går det fint. eller hur?

Så enkelt är det inte när toalettbesöket utförs med en varm go poncho. Allra svårast är det men en sådan tre-kantsmodell med hål för huvudet. En vanlig kofta eller koft-poncho går ganska fort och enkelt att krångla av sig och hänga på kroken medan man utför sina behov.

Med en modern poncho med hål för huvudet är det en annan sak. Först måste den främre delen vikas upp över ena axeln så pass mycket att den inte trillar när man tar upp toalättlocket. Den andra bakre delen läggs över den andra axeln. Vissa av oss lägger papper eller skydd på sitsen eller plumspapper i toan. Båda dessa metoder innebär att du böjer dig ner för att hämta papper och böjer dig ytterligare för att placera pappret på eller i toaletten. Båda dessa två tillfällen åker antingen den ena eller rent av båda två poncho-delarna ner. Du måste då vara snabb för att rädda dig från att få den blöd. Inte vill du bjuda kollegorna doften av toalettvatten, eau de toilette resten av dagen?

Sedan är det dags att knäppa upp byxorna, här gäller det att ha koll på axlarna att de inte åker upp och ner för mycket, då riskerar du att få glid på ponchon igen.

Ok, nu kan jag lägga tillbaka tygstyckena och sätt mig ner. I detta sittande läge är det mycket lämpligt att inte sträcka sig för långt efter toapappret så att tygstyckena får glid. Allra helst ska du redan innan, välja rätt toalett där sträckorna inte är för långa mellan själva toaletten och toalettpappershållaren.

Jag stäcker mig efter toapappret och slutför mina behov. Dags att ställa sig upp. I detta läge brukar jag vara noga med att den främre delen inte åkt ner och släpar i golvet, det är ju rätt ofräscht. Därefter reser jag mig och mitt nästa steg är att dra upp  alla byxorna och försöka knäppa knappen och i detta läge brukar ponchon hamnat där igen, så att jag nästan knäpper fast den med byxknappen. Återigen gäller det att ha koll på den numera hängande poncho-delarna. Nu återstår att fixa till ponchon i sitt bästa läge, spola toaletten och att tvätta händerna utan vattendopp eller vattenstänk. Att göra detta på jobbet när jag vet att nästa möte börjar om ett par minuter kan ibland vara frustrerande.

Trots mina bekymmer med toalettbesök och ponchos så synnerligen älskar jag ponchos. Jag vet att de var poppis när jag var liten, men att det ska ha tagit så lång tid för mig att köpa egna är lite sorgligt.

Våren på gång!

Åh det är så mysigt att våren är på gång. Vi har suttit ute de båda senaste helgerna och fikat. Det har varit såå mysigt.

Igår köpte jag första vårblommorna och strax ska jag plantera dem och få lite fint på entrétrappen.

Jag uppskattar verkligen att så enkelt kunna röra mig ute och ha en tomt och gräsmatta.

När jag rensade ogräs i förra helgen fick jag syn på tulpanerna, som jag nästan hade glömt bort. Jag planterade olika mörka nyanser som förökade sig från år till år. Det är betydligt fler i år än förra året. Väntar med spänning på när de kommer upp ordentligt.